Är en radikalfeminist psykiskt störd?

Vad händer när man går ifrån att vilja ha sund jämlikhet till att vara en radikalfeminist?

Kan det klassas som en psykisk sjukdom? Läs följande stycke och ta sedan en funderare på hur mycket som passer in på en radikalfeminist i din närhet eller på nätet. Passar det in på henne som beskriver hur underbar hon är, och hur hon har lyckats komma till en insikt som inte andra har om hur patriarkat är ute efter att göra livet surt för kvinnor, och henne i synnerhet? Regnar naklagelserna tätt om hur män gör si och så? Kanske har hon funderat på mansseperatism?

”Paranoid psykos
När en psykos uppvisar paranoida inslag, kan den drabbade ha vanföreställningar som ger upphov till paranoian. Vanföreställningarna kan yttra sig i konspirationsteorier, i att personen anser sig särskilt utvald, en tro att andra har vissa felaktiga uppfattningar eller pratar bakom ryggen. Storhetsvansinne är ett annat vanligt inslag. Som regel är vanföreställningarna präglade av personens kultur och miljö. Vanföreställningarna och medföljande paranoia leder till reaktioner som till exempel misstänksamhet, anklagelser, svartsjuka, isolering, ångest, depressioner, etc.”

Ja, det är i allra högsta grad en psykisk störning att vara en radikalfeminist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>